Under egots nät

"Min faders härlighet är min egen." (lektion 239 i En kurs i mirakler)

Det här är ett annat sätt att säga att jag är kärleken själv. För att uppleva detta gäller det att varje dag påminna mig om att leva som kärleken själv, vilket jag gör när jag känner in den inuti först och strålar ut den i världen, istället för att söka kärleken utanför mig för att försöka stråla in den i mig! 

Det är därför jag gör En kurs i miraklers arbetsbok, för den håller mig på banan. Utan den fastnar jag i egot och i att söka lyckan i världen (där den inte finns). 

Vad hindrar mig från att leva mitt absolut bästa drömliv nu? Det liv jag lever helt i linje med mitt sanna jag, det kärleken vill för mig?

Ingenting! 

När jag tonar in på kärleken inom mig ser jag att jag är precis där jag ska vara just nu. Det finns inga fel någonstans. Det som har hänt borde inte vara annorlunda. Den jag var i det förflutna gjorde så gott hon kunde då, precis som alla andra. Allt är som det ska. Det finns en gudomlig ordning. Sanningen finns i nuet. När jag öppnar porten till det innevarande ögonblicket och helt och fullkomligt vilar i nuet ser jag perfektionen i allt. Här finns acceptansen och friden. Inget behöver vara annorlunda än det är just nu. 

När jag gör motstånd mot livet självt eller söker lyckan utanför mig har egot börjat spinna sina trådar över mig. 

När jag fastnat i egots nät vill jag försöka ändra på livet själv, forcera eller göra motstånd. Tankarna kommenterar, dömer och spekulerar. Ibland kommer egotankar ur min mun eller så är jag vansinnigt uppmärksam på egot i andra. (Egot hos andra är inte heller verkligt. Om jag ser egot i andra befäster jag det i mig själv!)

Livet har redan hänt! Livet finns redan. Allt jag behöver göra är att se på det med kärlekens ögon. Se livet som det är. 

Egots nät behövs inte. Jag nystar ihop det, lite till för varje dag som går. Nätet ligger som en grå hinna över livet, hindrar mig från att se den gudomliga perfektionen. Jag vill inget hellre än att se, bara se. Se utan de dömande tankarna. "Mer än någonting annat vill jag se." (lektion 27)

Vad är jag redo att upptäcka nu? Precis det jag har framför näsan! Det är här jag kan se hur pass befriad från egots nät jag är. Hur ser jag på livet i varje nu? 

Jag är sommarledig med barnen. Det är min första sommar som ensamstående med barn. Egot har inte så mycket makt över mig, men jag märker att det stiger fram ur skuggan ibland. Egot vill gärna försöka ruta in dagarna och se till att vi hela tiden har saker att göra. Det är rester av ett gammalt kontrollbeteende. Jag kan slappna av och bara vara! I varandet kommer ju fantastiskt kreativa idéer om vad jag och barnen kan hitta på!

Egot har faktiskt ingenting att säga till om. Egot kan verka vara en god hjälp genom att tala om hur jag ska fly eller fäkta för att slippa känna rädsla. Mitt sanna jag säger att jag istället kan känna rädslan, stå kvar i mig själv och ändå agera från vad hjärtat vill (trots att hjärtat slår hårt samtidigt)! 

Jag ser igenom egots nät. Det är inte så svårt. Hålen är riktigt stora, som ett glest spindelnät. Jag lyfter av nätet från livet självt, nystar det och tänker högt: "Ske din vilja". Jag tonar in på kärlekens vilja för mig. Egots vilja är inte min. 

Smärta och sorg är borta. 

Ibland är det tungt att vara här eftersom jag längtar Hem till Gud, men glädjen strålar sitt fridsamma kärleksljus under egots nät.