Kärlek är vad jag är oavsett vad den babblande kommentatorn i huvudet har för åsikter.
I mitt fall är det en hel del babbel eftersom jag är som en parabolantenn som tar in allt. Förut var det jobbigt eftersom jag identifierade mig med tankarna. Nu vet jag att jag är den öppna rymden där tankarna får vara, men jag är inte tankarna.
När jag går och handlar märker jag direkt om kassören har en dålig dag. Han hälsar knappt, ansiktsuttrycket är tomt. Axlarna hänger framåt och han andas suckande.
"Ja?" säger han med rynkad panna, istället för att hälsa. Han skulle lika gärna kunna ha sagt: "Vafan vill du?"
Den babblande kommentatorn i huvudet har genast förslag till denna situation, och pratar i mitt huvud, med mig som första person : "Jag är i vägen. Se till att underlätta för kassören. Var till så lite besvär som möjligt. Jag behöver förminska mig. Krymp. Uträtta ärendet så snabbt som möjligt. Jag vill inte vara en börda."
Okej?
Så detta är alltså förslag egot kommer med för att "hjälpa" mig ur en "hotfull" situation. Vi kan också se detta som rester från en tid där mitt inre barn använde detta som överlevnadsstrategi.
Om jag följer förslagen om att krympa och inte vara till besvär släpar jag in det förflutna i nuet, det vill säga jag använder barnet strategier för att hålla sig undan en irriterad vuxen. Istället kan jag stå kvar, närvarande i mig själv, vara den omslutande medvetenheten kring mig själv (mitt inre barn) och den trötta med människan mittemot. Jag kan utsträcka närvaron till istället för att göra honom till en fiende.
När jag får mitt kvitto i handen följt av en suck, tackar jag honom med värme och ser honom i ögonen. Han ropar ju efter kärlek. Hans rop är mitt. Det blir plötsligt så tydligt att han också varit ett barn som känt sig i vägen. Han är en av mina utsända. Tyst inom mig sänder jag: "Du är älskad. Du är kärlek. Vi är hemma. Bless you."
Dagens lektion (229) påminner mig så vackert:
"Kärleken, som skapade mig, är det jag är."
Min sanna identitet. Din sanna identitet.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar