Barnet är som ett frö. Inuti fröet finns allt den framtida plantan behöver, alla egenskaper finns redan där. Hur skadat än fröet kan tyckas vara i vissa fall, är den inneboende kraften helt oförstörd. Det har den alltid varit, och kommer för evigt förbli så.
Denna inneboende livskraft finns i alla människor, och när vi tar kontakt inåt, och vilar i denna inre essens av vårt väsen är vi samtidigt i kontakt med andras inre kraft, för denna inre källa delar vi, precis som vore vi alla solstrålar från samma sol, eller kopplade till samma batteri om man så vill.
Det barnet uppvisar i det yttre är ingalunda åtskilt från den inre källan, men om vi tror att barnets yttre (personlighet, utseende och beteende) är allt hon är misstar vi oss på barnet och oss själva. Vi gör oss själva små och ensamma i universum.
Om vi vilar i källan som förbinder oss kommer vi att se att de fördömande tankar jag har om barnen, min nästa, också handlar om mig själv eftersom jag aldrig kan vara skild från det jag upplever utanför mig.
De förutfattade tankarna jag tror är sanna kring ett barn kommer barnet att uppvisa. Men är det barnet som har ett problem - eller är det mina problematiska tankar som är roten till vad jag upplever i det yttre? Egentligen finns det inget "utanför" dig. Världen "där ute" är en direkt spegling av vad som finns i sinnet.
Är världen hemsk eller är det vår rädsla som skapar rädda tankar, som skapar en värld av kaos? Vi tror att vi är rädda för världen, men utan vår rädsla skulle världen inte finnas.
Vila i medvetenheten som förenar er och du har bjudit in barnen att också göra det. Bara när vi vilar här sker ett egentligt möte. Det är bara här livet finns.
Vi kan göra valet att uppmärksamma och analysera barnets "problem". Med tankens hjälp försöker vi då lösa problemet. Men häri ligger ingen lösning. Det är som att uppmana en tanke att säga till en annan tanke att sluta existera. Vi kan fråga oss: Vill jag ha svaret? Och genom den inre vilan i medvetenheten kommer vi ha barnet med oss, och vi kommer att få svaret, bli vägledda av den osynliga inre kraften. Men då måste vi släppa tankarna, och lyssna in i den vidöppna tysta medvetenheten. Svaret är ofta lågmält, vänligt, inte beordrande. Kanske kommer inte svaret omedelbart, men det kommer. Be och du ska få. Svaret från den inneboende kraften visar endast en kärleksfull väg.
Vi kanske "bara vet", plötsligt. Kanske vaknar vi en morgon och ser sådant vi inte såg förut. När insikten faller ler vi. Det känns bara så rätt - och lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar