Jobbångest?

Nu är det dags att börja arbeta igen efter en längre tids avbrott.

Så länge jag kan minnas har jag haft vad man kallar jobbångest. Men inte nu. Inte i år. Inte alls.

Vad är egentligen jobbångest? Är det en signal om att jobbet inte är det rätta, det som känns sant att arbeta med? Är det en signal om att jag gjort flera osanna val på jobbet - som kanske ändå är det rätta - och därför tappat min energi, och därför inte känner mig redo att komma tillbaka?

Är arbetet rätt, men inte som det är utformat nu? Vad behöver förändras för att det ska kännas helt rätt? Det går att vara specifik! Vad exakt vill jag jobba med, och hur mycket? Vad vill jag ha för lön? Hur vill jag känna mig?

Vad hindrar mig? Här gäller det att lyssna på det ärliga svaret, och sedan utforska om det känns sant eller ej. Är det inte sant - vad vinner jag på att fortsätta tro på en osanning? Vill jag frigöra den?

Känns det nej så är det nej. Om vi ändå går till vårt arbete med en tung känsla och fulla av motstånd... och fortsätter... och fortsätter så dag efter dag, år efter år... varför?

Vad skulle hända om vi lyssnade på vårt motstånd? Vad vill det säga?

Om arbetet känns fel, vad vill vi ha istället? Vilka steg kan jag ta idag, i den riktning jag vill?

Det känns lite omtumlande i mig att lämna mitt yngsta barn hemma och gå iväg, men jag vet att han har det bra med sin pappa.

Men vad gäller jobbet så ser jag fram emot det! Det känns spännande och roligt, och jag har nya arbetsuppgifter att möta. Jag kan långt ifrån allt - men det gör inget! Jag kommer lära mig - och skaffa mig självförtroende på kuppen.

Jag ser fram emot roliga och utmanande lektioner i livets skola!