Dö medvetet rakt in i Livet

Inget måste vara på ett särskilt sätt i den fysiska världen. Om vi tror det har vi lagt källan till lycka på fel plats. Den finns aldrig i det yttre. Lyckan bor inom oss och finns alltid kvar oavsett yttre förluster.

Relationen är vad vi alltid har, den går aldrig förlorad. Hur något ser ut runt omkring oss är alltid sekundärt. Det primära är det ”osynliga band” som håller oss samman, i den etthet vi är förenade med Gud.

Vi skiljer på bindningar och enhet. Vi har, i vår upplevelse av separation ”skapat” bindningar till varandra utifrån rädsla. Dessa bindningar är som fastlåsningar. Vi klamrar oss fast vid varandra, vid idéer, föreställningar eller någon yttre form: saker och egen eller andras kroppar. Vi tror inte att vi ska klara oss utan varandra och lider om vi till synes förlorar våra saker eller om den identitet vi byggt kring något i den fysiska världen känns hotad.

Allt som sker har ett syfte när vi ser med Kärlekens ögon. Egot är stormen som till slut ”tvingar” oss att bara vara i stormens öga, att välja att ta klivet utanför tiden till den ”plats” där vi är iakttagare av universums teater men också fullt hemma i oss själva. I detta heliga ögonblick kan vi klippa av alla strängar vi haft till vår illusoriska identitet och allt vi önskat att världen skulle vara för oss, och ge oss. Detta kan kännas som att pendla mellan att vara i nåd och att dö medvetet (det illusoriska jaget släpper inte med en fridfull känsla).

De begränsningar världen verkar ge oss, de dörrar som tycks stängas – varför inte bara använda dem som språngbrädor rakt in i Guds Hjärta? Vi kan inte sätta vår tilltro till något i världen. Vi kan leva i formens värld, men den är till för att vara vår lekplats, där vi kan skapa, mötas och älska. Den finns inte för att tillföra oss något så att vi kan bli ”mer”. Vi är redan oss själva, fullkomnade. Inget i världen har makt att påverka de vi i sanning är. Vi behöver inget. Endast det lilla jaget som upplevde sig själv separerad började felaktigt tro att hon behövde tillsätta något utifrån till sig själv.

Nu kan vi släppa de felaktiga tankarna. Varje tanke som inte är kärleksfull är inte sann.

Vi Är Fullkomliga. Vi Är Kärleken Själv.